När vi kommer hem är Louis jätte glad , han gör i ordning en byrålåda så länge där lillen ska sova några dagar .

Bara tills vi får fixa en säng till honom .

När Louis bäddar med kuddar , två filtar och tillsist .. Louis favorit nalle som han hade när han var liten .

Louis vänder sej till mej och bebisen med nallen .

Louis: Jag fick den när jag var bara ett år , men nu får du den lille pys.

Han tittar på mej och ler .

Nallen är brun med en röd nos och ganska stor .

Jag: Han kommer älsa den gubben .

Louis: tror du det?

Jag: såklart .

Louis: så mycket som jag älskar dej?

Jag lutar mej frammåt och kysser honom.

Louis viskar till mej , att han visste att jag skulle klara det .

Jag lägger ner lillen i byrålådan och viskar i hans öra ''mamma älskar dej.''

Louis kommer bakom mej ''det gör pappa också'' viskar han i mitt öra .

Jag vänder mej om och han omfamnar mej .

Han är min pojvän. Min ängel .

Han skiner upp den mörkaste natten.

Han är mitt liv nu , den ända som håller m in värld uppe .

Du var otrogen , visst men jag skulle aldrig lämnat dej .

Jag skulle ha stannat , jag skulle ha låtit dej förklara .

Men det gjorde jag inte. Idiot .

Jag älskar dej . Jag kommer aldrig låta dej gå .

Hoppas att du inte låter mej gå .

Baby håll mej hårt och säg att du älskar mej .

Jag älskar dej.

Love you like a love song baby .

Jag: du och jag .

Louis: föralltid.

Jag: ingen tid med dej kommer räcka . Så jag ber dej , släpp mej inte ,

Louis: aldrig .

Det knackar på dörren och nästa sekund kommer det någon inrusande in och skriker

'' AND LIVE WHILE WE'RE YOOOOOOUUUUNNNGGGGGGG''.

Jag: Louis , jag klarar det inte . Jag kan inte .

Louis: du var lugn! , det kommer gå finfint älskling. Läkarna frågar om jag är redo , jag vill säga nej .

Louis kysser min panna och håller mej i handen .

Läkaren: då kör vi ! Jag vill att du slappnar av ordentligt och tar det lungt .

Det kommer vara över innan du ens hinner säga ett ord!

Jag slappnar av , tittar på Lou och blundar och tänker ... Det kommer att gå bra ,

snart kommer jag och Louis Ha småbarn och allt kommer bli som vanligt igen ,

jag ska få en familj. Vi ska få en familj .

Jag andas , läkaren säger att jag ska vara berädd att krysta .

Jag kan bara tänka , hur mår dom? Har dom fått tillräkligt med näring? .

Han säger åt mej att krysta , jag gör det och det gör så ont , SÅ ONT!

Jag skriker och Louis försöker lugna mej , han säger att jag ska klämma hans hand .

Ta ut det över honom p.g.a av han gjort . Just nu SKITER jag i vad han gjort .

Det vitigaste nu är att vi ska hålla ihop våran familj .

Jag krystar och det gör ont men det börjar synas någonting därnere , ett huvud .

Jag börjar gråta , dels för att det gör ont men mest för att där är vårat barn . Mitt och Louis barn .

Läkaren säger åt mej att sluta krysta och andas djupa andetag , där är den .

Hon eller han .

Läkaren sänker rösten .

Läkaren: det är en pojke .

Läkaren tvättar av allt blod och ger honom till Louis , han börjar snart gråta . Det syns , han är lycklig. Som jag .

Jag: älskling .. det är okej . Vi klarade det .

Louis: du klarade det . jag älskar dej ,

Jag : Jag älskar dej med .